Tisdag 3/4 Mina tankar
En ny dag igen....Livet bara rusar framåt och det är bara att hänga med på tåget. Snart är det påsk igen, det var ju nyss jul! Mitt liv har liksom tagit en paus när alla andras susat förbi.
Jag har levt i min egen lilla bubbla som nu börjar krackelera. Det är både skönt och skrämmande. Att kroppen kan spela en sånna spratt. Vad en depression kan göra.... Kroppen och själen hör verkligen ihop. När man minst anar det faller man som ett korthus och är helt beroende av sin omgivning att plocka upp bitarna igen. Men det går. En dag i taget så tar man små steg mot rätt riktning. Men det är också väldigt tufft att börja må bättre...skrämmande. Att inse att man inte brytt sig om varken sig själv, barnen eller någon annan. Varit helt likgilltlig för sin omvärld. Hur kan man som mamma inte älska sina barn? Inte orka med dem, utan bara villja att de ska försvinna. Det kan man! När man mår så dåligt att man inte ens vill leva, när ingenting är värt något. Då kommer alla tankarna, tänk om....Tänk om jag inte orkar, tänk om jag inte duger, tänk om , tänk om! Om om inte funnits.
När man börjar må lite bättre så börjar tankarna också klarna. Man tänker mer "verkligt". Innan har allt varit ett enda sorl av osammanhängande oklara bilder. Nu kommer man till verkligheten. Vad ska jag med mitt liv??? Vem är jag?? Vad gör mig glad, vad gör mig ledsen....Alla krav börjar sakteligen komma smygande. Jag vill, jag vill, jag vill!
Jag vill leva, vara glad, älska mina barn, min man och mitt liv. Hur gör man det? Innan jag blev sjuk trodde jag att jag visste hur man gjorde det. Men tydligen inte. Nu måste man lära sig igen. Kan man det? Efter tio år med samma partner kan man då börja om och bryta alla dåliga vanor och mönster...!!!???
Jag är iallafall helt säker på att jag har två alldeles fantastiska flickor! Mina änglar, mina solstrålar mitt allt!
Lovisa sa till mig igår när hon kröp ner hos mig isängen; Jag älskar dig du är den bästa mamman i hela världen
Man kan väl inte önska sig mer.Hon är helt ljuvlig med sina stora ögon som strålar när hon ska berätta något.
Och Tova den lilla busen är snart två... Var tog tiden vägen? Hon är så glad och pratar oavbrutet.
Imorgon ska vi åka till Ivön med husvagnen och det ska bli så skönt. Man liksom flyr verkligheten och bara lever för stunden. Barnen leker och man kan läsa en bra bok, allt är så lugnt och skönt. På torsdag ska vi ha kalas för Tova i Husvagnen. Det har Lovisa bestämt. Vi ska ha Partyhattar och ballonger och jirlanger. Lovisa har också bestämt att vi ska äta korv med bröd, för det är kalasmat! Så det får vi väl göra, till lunch:)
Nu ska jag börja packa husvagnen, annars kommer vi ju aldrig iväg....Vi ska ju hämta vår nya bil kl. 9,00 imorgon. En BMW 328 i Touring.....*s* Skitkul!
Vi hörs ha det så bra
Mahlin
Jag har levt i min egen lilla bubbla som nu börjar krackelera. Det är både skönt och skrämmande. Att kroppen kan spela en sånna spratt. Vad en depression kan göra.... Kroppen och själen hör verkligen ihop. När man minst anar det faller man som ett korthus och är helt beroende av sin omgivning att plocka upp bitarna igen. Men det går. En dag i taget så tar man små steg mot rätt riktning. Men det är också väldigt tufft att börja må bättre...skrämmande. Att inse att man inte brytt sig om varken sig själv, barnen eller någon annan. Varit helt likgilltlig för sin omvärld. Hur kan man som mamma inte älska sina barn? Inte orka med dem, utan bara villja att de ska försvinna. Det kan man! När man mår så dåligt att man inte ens vill leva, när ingenting är värt något. Då kommer alla tankarna, tänk om....Tänk om jag inte orkar, tänk om jag inte duger, tänk om , tänk om! Om om inte funnits.
När man börjar må lite bättre så börjar tankarna också klarna. Man tänker mer "verkligt". Innan har allt varit ett enda sorl av osammanhängande oklara bilder. Nu kommer man till verkligheten. Vad ska jag med mitt liv??? Vem är jag?? Vad gör mig glad, vad gör mig ledsen....Alla krav börjar sakteligen komma smygande. Jag vill, jag vill, jag vill!
Jag vill leva, vara glad, älska mina barn, min man och mitt liv. Hur gör man det? Innan jag blev sjuk trodde jag att jag visste hur man gjorde det. Men tydligen inte. Nu måste man lära sig igen. Kan man det? Efter tio år med samma partner kan man då börja om och bryta alla dåliga vanor och mönster...!!!???
Jag är iallafall helt säker på att jag har två alldeles fantastiska flickor! Mina änglar, mina solstrålar mitt allt!
Lovisa sa till mig igår när hon kröp ner hos mig isängen; Jag älskar dig du är den bästa mamman i hela världen
Man kan väl inte önska sig mer.Hon är helt ljuvlig med sina stora ögon som strålar när hon ska berätta något.
Och Tova den lilla busen är snart två... Var tog tiden vägen? Hon är så glad och pratar oavbrutet.
Imorgon ska vi åka till Ivön med husvagnen och det ska bli så skönt. Man liksom flyr verkligheten och bara lever för stunden. Barnen leker och man kan läsa en bra bok, allt är så lugnt och skönt. På torsdag ska vi ha kalas för Tova i Husvagnen. Det har Lovisa bestämt. Vi ska ha Partyhattar och ballonger och jirlanger. Lovisa har också bestämt att vi ska äta korv med bröd, för det är kalasmat! Så det får vi väl göra, till lunch:)
Nu ska jag börja packa husvagnen, annars kommer vi ju aldrig iväg....Vi ska ju hämta vår nya bil kl. 9,00 imorgon. En BMW 328 i Touring.....*s* Skitkul!
Vi hörs ha det så bra
Mahlin
Kommentarer
Trackback
